Vägen tillbaka - att återta sitt värde i kärlek, efter våld i nära relationer

Av Therese Lyander

---

Vad kan man egentligen förvänta sig av kärlek?

Den här frågan ställde jag en gång till en av mina spirituella lärare inom hälsa, detox och andlighet. Hans svar var kort och tydligt: "Ingenting." Jag nickade. För från ett ytligt, men även spirituellt, perspektiv kan det kanske vara logiskt, att om vi inte har några förväntningar på vad kärlek faktiskt bör innebära, kan vi bara bli positivt överraskade. Men något inom mig gjorde motstånd.

Jag sa inget mer i stunden, men det han inte visste var att jag ställde frågan utifrån perspektivet av att vara kvinna som överlevt våldtäkt, fysisk misshandel och emotionell manipulation.

Och det förändrar faktiskt allt.

När andlighet saknar det trauma-informerade perspektivet

Att inte förvänta sig något av kärlek kan låta upplyst, distanserat. Men det kan även härstamma från ett stängt hjärta som vill undvika besvikelse, sårbarhet och smärta. För den som bär på trauma är det inte frigörande att inte förvänta sig något av kärleksrelationer. Det blir snarare en ond cykel av återtraumatisering. Det leder enkelt till att ständigt vara till lags för andra, men inte sig själv.

Jag utvecklade inte frågan mer den dagen, för jag kände hur djupt hans svar speglade hans värld. En värld som var mycket annorlunda än min, där kärlek hade varit sammanflätat med kontroll, övergrepp och överlevnad.

Jag avslutade hans utbildning i förtid. Inte för att den var dålig, tvärtom, den var utmärkt. Men jag insåg att jag inte längre behövde den. Jag hade vuxit ur den. Jag hade gjort mig själv mindre i så många år i hopp om att ännu en kurs, ännu en lärare, ännu ett ramverk skulle få mig att känna mig tillräcklig.

Men det jag egentligen behövde var att börja hedra mitt eget perspektiv. Ett som ingen guru i

världen kan erbjuda, för det är bara mitt.

Vad bör kärlek faktiskt innehålla?

Så vad ska vi egentligen kunna förvänta oss av kärlek? Minst detta:

• Att bli behandlad rimligt och jämlikt

• Att bli sedd och accepterad för den man är

• Att ens grundläggande behov blir mötta

• Att få förbli en fri människa

Det låter kanske som självklarheter – men det är det inte.

Många av oss, särskilt kvinnor, har lärt oss att acceptera mycket mindre i kärlekens namn. I flera år trodde jag att om någon sa att de älskade mig, så var det tillräckligt. Även om de skadade mig. Även om de kontrollerade mig. Även om de bestämde vad jag skulle ha på mig, vem jag fick prata med, när jag fick vila eller om jag skulle vara "tillgänglig" för sex.

Jag stannade kvar, jag anpassade mig och framförallt så förväntade jag mig ingenting. För undermedvetet trodde jag att det var allt jag var värd.

Den feminina skuggan: känslan av att inte vara i kontakt med sin värdighet

I mitt arbete med klienter och i otaliga kvinnocirklar dyker ett tema upp om och om igen:

känslan av att inte vara värdig. Så många kvinnor förväntar sig ingenting av kärlek. Inte för att de är fria, utan för att de på en omedveten nivå befinner sig i överlevnadsläge. Vi har internaliserat idén att kärlek måste förtjänas. Att vi är för mycket, för känsliga, för krävande. Och detta är inte bara en kvinnofråga, det är en djup kollektiv skugga inom det feminina, som finns i människor av alla kön.

Låt mig ge ett personligt exempel.

En tidigare partner förväntade sig att alla hans behov skulle tillgodoses – oavsett hur det påverkade mig. För honom var det självklart. Så självklart att han pressade sina krav till det extrema. Jag svarade genom att krympa. Anpassa mig. Jag gav allt och förväntade mig ingenting tillbaka. Helt ärligt, jag visste inte ens att jag kunde förvänta mig något tillbaka. Mitt omedvetna var övertygat om att jag måste prestera för att vara värd kärlek. Att bara existera som den jag är kunde aldrig vara nog.

Flera år senare, efter att ha delat min berättelse med vänner, familj och i traumaterapi, blev det tydligt att det jag normaliserat som ”kärlek” faktiskt innefattade brott. Det var en smärtsam insikt, men också nödvändig. Och det allra mest skrämmande? Detta är verklighet för många kvinnor.

Faktum är att hemmet är den farligaste platsen för kvinnor, majoriteten av kvinnliga mord sker inära relationer. Ungefär 1 av 3 kvinnor i världen – ca 736 miljoner – har utsatts för fysiskt och/eller sexuellt våld under sin livstid, främst av en intim partner.

Det måste förändras. Men hur?

En ny definition av kärlek

För mig började förändringen när jag vågade prata om det. Vara ärlig. Vara sårbar. Vi behöver gemensamt utforska våra undermedvetna övertygelser om kärlek. Hur vi definierar kärlek.

Vad vi förväntar oss av kärlek. Hur vi tar emot kärlek.

För mig har just mottagandet varit det svåraste. Eftersom jag burit på den djupt rotade tron att jag inte är värdig. Men den här dynamiken går att förändra. Alla människor på vår planet är kapabla att göra det. Med rätt verktyg, stöd, medvetenhet och framför allt: tid och utrymme att läka.

Den radikala ståndpunkten i att vara tillräcklig som man är

Att vara tillräcklig, bara genom att existera, är en radikal handling. Innan jag hittade Human Design skulle jag aldrig ens ha vågat tänka tanken. Att vara mig själv kändes farligt. Livshotande.

Mitt sinne hade ett enda uppdrag: att skydda mig. Och för att bli älskad, trodde jag att jag behövde prestera, anpassa mig, försvinna. Nu ser jag samma mönster i kvinnorna jag coachar och i cirklarna jag deltar i.

Tron om att vi måste göra, kontrollera eller hävda oss på ett specifikt sätt för att förtjäna kärlek. Och den hjärtskärande sanningen i att inte få någonting tillbaka. Men den strategin leder aldrig till sann kärlek. För sann kärlek bör innebära jämlikhet, stabilitet, att bli sedd, näring och frihet.

Vi behöver skriva om kärlekskontraktet

Tänk på ett nyfött barn. Skulle vi någonsin säga till barnet att inte förvänta sig något av kärlek? Att det inte finns några specifika krav på vad som bör definieras som kärlek? Självklart inte. Ett spädbarn kan inte uttrycka sina behov med ord, men de litar med hela sitt väsen på att deras

föräldrar kommer att möta dem. Att de kommer bli omhändertagna, älskade, hållna. Deras liv hänger på det. Kärlek är vår sanna näring. Och om din erfarenhet av kärlek inte när dig, då är det dags att fråga dig själv:

Är det verkligen kärlek?

Som barn kunde vi inte välja. Vi anpassade oss för att överleva. Men som vuxna är det vårt ansvar att lämna överlevnadsläget. Men frågan är, hur många av oss har gjort det? Det är läskigt, ja. Men, det är vägen framåt, för oss och för mänskligheten i stort.

Framförallt i de länder i väst där vi faktiskt är trygga. Vi kan inte tillåta att våra nervsystem återskapar vad som var vår uppfattning av omgivningen när vi inte hade hela sanningen. Att svara på verkligheten utifrån det läget, utan att se på varje situation med nyktra ögon, är vad som återskapar otrygghet och överlevnadsläge.

Vi behöver börja säga nej till det som inte är tillräckligt. Säga nej till det som inte är sann kärlek. För ibland är det mest kärleksfulla vi kan göra att släppa det vi en gång kallade kärlek – för att göra plats åt det som är äkta.

Några sista ord

Vi är ännu inte där, kollektivt, där det är tryggt eller klokt att inte förvänta oss något av kärlek. Vi håller fortfarande på att lära oss vad sann kärlek faktiskt är. Och för många av oss börjar det med att återkräva rätten att förvänta oss mer. Så om du någonsin känt att du inte är tillräcklig bara genom att vara du, låt mig påminna dig:

Du behöver inte prestera för att förtjäna kärlek. Du behöver inte krympa för kärlek. Du är värd att bli sedd, älskad och leva fritt, precis som du är.

Följ Therese på Instagram!

---

Therese Lyander är en pionjär inom Holistisk Hälsa och Mindset Coaching med en passion för att väcka det inre Geniet i varje kvinna. Hon guidar kvinnor som tappat kontakten med sin kraft, sitt syfte eller sin livslust – inte genom att fokusera på vad som är ”fel”, utan genom att återknyta till visdomen i kroppen och klarheten i själen.

Efter över tio år av egen kamp med fysisk och mental ohälsa fann hon sin väg till läkning genom detox, fasta, traumaarbete och Human Design. Idag delar hon den resan vidare – för att hjälpa andra att inte bara fungera, utan leva sant, fritt och i linje med den de egentligen är.