Skriven av: Mallika Giarimi
I förra veckan deltog jag i ett webbinarium om emotionellt ledarskap – något som idag känns såväl självklart som modernt – och upplevde mycket igenkänning i Nonviolent Communication och det empatiska ledarskap jag själv brinner för. Några timmar senare kom jag ihåg hur mitt eget chefskap en gång såg ut.
Jag drev ett aktiebolag och producerade design i eget varumärke. Startade upp som den typiske ensamföretagaren och skötte allt, från bokföring till kundvård och leveranser. Företaget växte och produkterna såldes så småningom under egen varumärkesdisplay i många av världens mest prestigefyllda varuhus och designbutiker. Utåt sett agerade jag som ett företag med många resurser i ryggen och representerades sida vid sida med koncerner, trots att det mesta fortfarande sköttes av en person.
Jag har lärt mig sent i livet – och lär mig fortfarande – värdet i att be om stöd.
Efter de första åren började jag ta in anställda till hjälp. Att samtidigt driva företaget och lära upp en första medarbetare gjorde arbetsbördan dubbel. Så jag tillbringade all vaken tid på kontoret, lade i stort sett ner allt liv som inte handlade om att arbeta; relationer, semester, vila, lust, skratt och frihet. Jag fick allt smalare synfält, tillät ingen tid för återhämtning eller firande av framgångar utan satte bara ständigt mer press på mig. Dessutom; så som jag behandlade mig själv behandlade jag även mina medarbetare. De blev kvar i några månader. Min tredje anställde i rad lämnade mig med orden:
”Du är inte klok i huvudet. Jag stannar inte en dag till!”
Detta hände sent på kvällen, dagen efter skulle jag bygga en monter till en mässa. Jag minns att jag kände chock, maktlöshet, utsatthet, panik, smärta… men mest av allt skam. Och en tanke slog rot i mig: ”Denna människa vill jag inte längre vara.”
Liv Larsson skriver i ”Medling med Nonviolent Communication”:
“Skam kan göra oss mer medvetna om vårt samspel med andra människor. Skam kan göra oss mer uppmärksamma på både våra egna och andras behov om vi inte försöker komma bort från känslan. När vi låter skammen få plats blir den en dörr till djupare empatisk förmåga.”
Denna händelse blev startskottet till en lång och intensiv resa in i mitt inre. Jag dedikerade mig till fullo till personlig utveckling och läkning på alla sätt jag kunde komma på. Mitt arbete blev i fortsättningen ett medel för att bekosta de utbildningar och kurser jag längtade till; jag sålde allt jag inte hade behov av – motorcykel, smycken, designmöbler… – mitt liv och välmående stod på spel.
Den höga arbetsbördan och bristen på återhämtning resulterade i att jag blev ordentligt sjuk och när sedan finanskrisen slog till med full kraft förlorade jag företaget och fick ägna åren som följde till rehabilitering och vila. Men alla utbildningar hade gett resultat; att under de sista åren som arbetsgivare och ledare få komma till ett kontor där fyra medarbetade trivdes med varandra och med mig, till en varm och vänlig atmosfär där varje arbetsvecka avslutades med Champagne var en belöning som inte går att uppskatta i pengar.
Det som fick båten att vända för mig var alltså ett uppriktigt fördömande av mitt sätt att bete mig. Jag har upplevt även andra tillfällen i livet där jag blivit ”åthutad på skarpen”, situationer som då åtföljts av en känsla av skam som varit så stark att jag inte förmått göra annat än att bara sitta still, andas och vänta in en möjlighet att komma tillbaka; att försöka hitta en plats att finnas på igen. Och när det gått ett tag har jag kunnat skymta en befogad tillrättavisning och fingervisning om att byta riktning. Jag har getts en möjlighet att rätta till ett beteende som inte gagnat mig och andra och blivit välkomnad i gemenskapen; på ett nytt sätt. Jag tror att vi alla upplever en befrielse i att bli synliggjorda, även i våra sämsta stunder.
Hjalmar Söderberg skriver så här:
“Man vill bli älskad, i brist därpå beundrad, i brist därpå fruktad, i brist därpå avskydd och föraktad. Man vill ingiva människorna något slags känsla. Själen ryser för tomrummet och vill kontakt till vad pris som helst.”
Jag känner idag tacksamhet varje gång jag erbjuds feed-back, ju rakare och ärligare desto bättre. Eftersom det visar på tilltro till min förmåga, tillit till att jag vill bidra med något gott och respekt för mitt förstånd och min klokskap. Det är för mig ett uttryck av generositet och omsorg. Vi behöver alla hjälp att se det vi inte själva kan se, när vi är redo och vågar lita på vår förmåga, trots – och tack vare – alla de brister vi delar med resten av mänskligheten.
Mina långa resa inom personlig utveckling har fört med sig en genuin upptäckarglädje i mötet med en annan människa. Man kan inte ägna sig åt att studera sitt inre i så många år utan att till slut i viss mån tröttna på sig själv. Jag tror att mina erfarenheter av att vara en dålig ledare kommer mina klienter till del. Jag vet hur det känns att vara den som behandlar andra och sig själv på ett sätt som inte gagnar livet, jag vet också att även i den stunden gör vi alla vårt bästa och det yttersta vi förmår. Och framför allt; jag har erfarit kraften i att börja leva efter de värderingar som hålls högt och hur det är fullt möjligt att flytta berg i längtan efter att få vara sig själv, den goda människa vi alla är på djupet.
Jag möter idag klienter i en tryggt närvarande, ofta lekfull och alltid empatisk kommunikation, och vågar då också använda mig av ärlighetens kraft; en ärlighet som inte dömer, men som litar på att vi ofta kan bättre än vi i stunden tror.
Besök Mallikas hemsida för mer information!
Mallika Giarimi
Mallika Giarimi är ICF Certifierad Ledarskapscoach, specialist inom Kommunikation, Konflikthantering och Medling. Hon hjälper privatpersoner och ledare – större eller mindre företag liksom enskilda entreprenörer – förbättra sina prestationer, uppnå ökade resultat och nå större självinsikt. Hennes arbete tar ofta sin utgångspunkt i Nonviolent Communication (NVC). Det är ett spännande verktyg som bygger på allt det som i grunden förenar oss människor; ett empatiskt och respektfullt synsätt som bidrar till kommunikation och kontakt. Hon har även tidigt under många år arbetat inom konst- och kultursektorn som designer och inredningsarkitekt. Som erfaren kreatör och entreprenör leds hon av nyfikenhet, kreativitet och fördomsfrihet och har en väl utvecklad förmåga att snabbt se lösningar på problem.
Comentarios