Henrik Fexeus är en författare, föreläsare, programledare, tankeläsare och illusionist som ständigt är aktuell med nya projekt. Till hösten sätter han upp sin nya show "Henrik Fexeus är att lita på" och han har bestämt sig för att skriva en trilogi. Daniel Ålund träffade Henrik Fexeus för en intervju på Haymarket i Stockholm.
Jag vill börja med lite smicker. Hur gör du för att hålla dig så ung och fräsch?
– Haha, tack för det. Gör jag? Tycker själv jag är extremt gråhårig. Men jag är inte den som ställer höga krav på mig själv just inom den biten. Du hittar mig gärna drickandes vin och äta massor med kolhydrater. Jag striktar inget i min tillvaro. Har förvisso försökt ett par gånger men det var så fruktansvärt tråkigt.
Du är en hyllad föreläsare och aktuell med en ny show nu till hösten, men vad var det som fick dig att börja föreläsa?
– Jag tänkte inte att jag skulle föreläsa. Tanken var att jag ska underhålla och vara en tankeläsare och stå och trolla lite på scen. Det började med att jag satt i radio och tankeläste och så ringde en förening efteråt och bad mig komma och föreläsa. Påpekade att jag inte var någon föreläsare men fick svar "Kan du bli en föreläsare? Kan du skriva ihop något?" Jag skrev ihop en föreläsning och pitchade det för dom och körde för första gången november 2004 och det gick så pass bra så 3 månader senare i februari 2005 kände jag att det här är vad jag ska syssla med.
– 2004, 33 år gammal bestämde jag mig att det är det här de jag vill göra. Så, sen 2005 blev de att jag körde heltid och då började jag föreläsa så pass mycket att jag kunde försörja mig på det. 2 år senare, 2007 så kom min första bok och min tv-serie på SVT. Den synergi-effekten av dom två gjorde att det exploderade.
Till många som vill börja föreläsa eller nå ut med sitt budskap men hindras av scenskräck och nervositet - hur hanterar man den?
– Man äger den. Nervositet är ju egentligen bara adrenalin i kroppen. Istället för att tänka "Jag har så mycket adrenalin just nu för att jag är nervös" så tänk istället att du har massa adrenalin för att du är nyfiken på vad som ska hända härnäst. Lura hjärnan och intala dig det istället. Det är bättre än att tänka "shit, vad nervös jag är". Sen är det ju såklart inte så trevligt att ha adrenalinpåslåg då hjärnan i det stadiet inte kan tänka klart och då finns det lite småknep man kan ta till. Till exempel andningsövningar - kontrollerar du din andning kontrollerar du din kortisolnivå. Jag brukar andas in, räkna till 4 - andas ut, räkna till 4 osv osv..
"Om du fokuserar på att det är du som har kontrollen så gör det inget om du råkar göra fel eller tappar bort dig på scen, för det är du som äger situationen."
– Vår nervositet uppkommer för att vi är rädda för att göra bort oss, att vi ska vara dåliga eller rädda för att publiken inte ska gilla det vi säger. Tänk inte att du är perfekt - för publiken är inte perfekt. Vi gillar sånt som inte är perfekt för att vi själva kan känna igen oss i det. Tappar du bort dig på scenen så var ärlig med det - "vet ni, nu har jag helt glömt bort vad jag skulle säga. Jag måste gå och kolla i mina papper". Publiken kommer gilla det och du har fortfarande full kontroll på vad som händer på scen.
Hur sticker man ut, alltså når ut på bästa sätt?
– Du ska nog se till att bli riktigt bra inom ett visst ämne. Bli bäst inom en specifik nisch så att folk ska vilja vända sig till just dig. Jag har själv en god vän som jobbar som coach inom konfliktlösning. Hon var förvisso någorlunda offentligt i början och skrev lite böcker, men hon valde att kliva av offentlighetens ljus och bara fokusera på sitt jobb.
– Man kan absolut säga att hon inom offentligheten gått under radarn, men inom just konfliktlösningar och "den världen" är hon ju vida känd. Hon har skapat sig ett namn inom ett specifikt ämne. Det tar ju självklart lång tid att bygga upp sitt varumärke och rykte, men har du något som skiljer dig från alla andra har du kommit en bra bit på vägen.
Att branda sig själv förstår vi är oerhört viktigt, men hur gör man det på bästa sätt?
– Det absolut första, och viktigaste, är ju såklart att komma på vad man är unik på. Sen är det oerhört viktigt att du börjar med coachning av rätt anledning. Väldigt ofta hör jag att man valt att börja med coachning för att man själv går hos en coach som man tycker är bra, så blir man intresserad och känner "det här vill jag också kunna". Problemet blir att du blir en kopia av din egen coach, fast mindre erfaren.
– Du måste också kunna vara flexibel. Du kanske tänkt att du ska bli en coach inom ett visst ämne, men under tiden du coachar märker du att du är bättre och brinner mer för ett annat ämne. Att bli coach är en resa, och under resan ska du inte vara rädd för att upptäcka nya saker om dig själv, eller vad du är bra på.
– För att sammanfatta menar jag att branding är viktigt, men börja i andra änden. Gå inte ut stenhårt från början med att du är bäst på ett visst ämne. Ta först reda på vad du är bra på - sen branda dig.
Personlig utveckling går ju lite hand i hand med själva coachandet, hur skulle du definiera personlig utveckling?
– Att utvecklas personligt, haha. Definitionen ligger i termen. Sen exakt vad man känner att man vill eller vad man vill utvecklas i är helt olika från person till person. Att få en bättre back-hand i tennis är såklart en personlig utveckling, men om vi ska se på hur termen vanligtvis används så handlar det om din förståelse för din plats i världen och vem du är som människa. Det var en svår fråga, men jag tror att i personlig utveckling, om den ska vara genuin, så handlar det väldigt mycket om att förstå världen runt omkring mig och utifrån den förstå vem jag är. Att man börjar från andra hållet.
"Om folk behandlar dig som en idiot så kommer du också börja se på dig själv som en idiot, ser dom dig som kung så ser du dig som kung osv."
– En väldig stor del av din självbild kommer att skapas beroende på hur andra människor behandlar dig. Om folk behandlar dig som en idiot så kommer du också börja se på dig själv som en idiot, ser dom dig som kung så ser du dig som kung osv.
– Det kan nog vara väldigt konstruktivt att börja titta på sin egen omvärld. Vilka umgås jag med, vilka är dom och hur påverkar och formar dom mig? Det är en stor del av personlig utveckling.
Menar du att det är viktigt att umgås med "rätt" typ av människor?
– Ja, det är extremt viktigt för alla människor. Men däremot det där med rätt typ av människor... Finns det rätta och fel människor? Det beror helt på vem man vill vara, men vill du vara en viss typ av person så måste du omge dig med personer som inte bara tillåter dig att vara den personen du vill vara, utan också se till att dom främjar och stöttar dig i det.
– Det är inte meningen att vi ska vara på den här resan själva. Den vanligaste missuppfattningen i coaching-världen som folk inte verkat förstå är personlig utveckling med "du-fokuset". Det är en myt. Människan som art är konstruerad att umgås i sociala grupper. Det är menat att vi ska vara med varandra - vi behöver varandra. Då kan man inte utgå ifrån att personlig utveckling enbart handlar om dig. Det handlar om din omgivning och hur du utvecklas i den.
Jag är extremt nyfiken på tankeläsning. Hur läser man egentligen av någons tankar?
– Det kan man göra på två sätt. Det ena är det jag gör på scen när jag skapar illusioner av att jag kan läsa tankar, men det är ju för att jag kan kontrollera precis allt i den miljön. Det är inte en enda lampa som tänds i lokalen om jag inte har tänkt ut varför den ska tändas. Men till vardags handlar det om att observera en konversation så att man kan sluta sig ganska väl till vad som rör sig i huvudet på folk.
– Viktiga tankar kommer alltid vara associerade med känslor. Känslor och sinnesstämningar påverkar i realtid hela din ansiktsmuskulatur och kroppsspråk. Vi rör oss och ser ut så som vi känner oss helt enkelt. Kan vi förstå det och tolka dom här signalerna i exempelvis kroppsspråket och vet vad dom betyder och sätta dom i kontext i vart vi befinner oss just där och då, så kan jag ganska väl förstå vad som försiggår i ditt huvud under just dom omständigheterna.
– På scen kanske jag kan veta om du tänker på en blå eller röd bil, men i verkligheten går inte det, för det är en meningslös tanke.
Du har alltid många projekt på gång, vad gör du för att motivera dig själv? Har du några tips?
– Du måste kunna se målbilden. Jag kan själv få skrivkramp när jag exempelvis skriver på en bok och känna att det är himla tråkigt. Men då måste jag påminna mig själv om varför jag gör det här och se målet. Det leder ju till att jag får den där boken skriven, en bok jag vill ska vara skriven.
– Hoppa fram ett halvår och se på dig själv från ditt framtida jag. Vad tänker den där framtida du på om dig själv när du blickar tillbaka på dig själv om 6 månader. Vad är du mest stolt över? Du kan inte bara leva i nuet, utan tänk att det du gör i nuet - det bär du med dig hela din framtid.
– Jag har som sagt två projekt som är på gång. Det ena är min nya show med premiär i november och målet där är att det ska vara det absolut bästa jag gjort på scen. Om folk tittar på den och jämför med allt annat jag gjort ska publiken tänka "det här var det bästa han gjort".
– Andra målet är mitt skrivarmål. Jag har satt igång med en triologi av böcker. Där har jag två stora mål som gör det tydligt vad jag ska fokusera på härnäst och det räcker så. Det får inte bli att man tar sig an för många utmaningar samtidigt.
Boka din biljett här:
